Inte så snabbt, tack!

Det tycks mig som om våren och hösten har alltmer bråttom. Knappt har det ljusgröna börjat anas i grenverken, förrän allt står i full blom. Och knappt har löven hunnit växla till brandgula nyanser, förrän de singlar till marken och lämnar kvar nakna grenar. Är som om naturen glömt bort finessen med att skynda långsamt. Fullt påklädd eller helt naken - varför inte dröja lite längre vid det skira blyga ljusgröna och det mustigt trygga gulröda?