Katt och kanin och lite känslokaos

Vi har blivit med katt. Alfons heter han och är 7 år. Mycket kelig, tillgiven och lugn. Men det förringar inte impulsiviteten i beslutet. Och att jag nuddar vid känslan jag hade när min son var liten och jag gick med magen i vädret i väntan på nummer två. Minns stynget av dåligt samvete. Som att jag svek honom, världens finaste, genom att alstra ännu ett barn. Knasigt, men så kände jag veckorna innan lillasyster kom. Och nu nuddar jag alltså vid den känslan igen gentemot lille Bosse Kanin. Där ute i sin bur ligger han ovetandes om att vi här inne har en katt. Helflängt, jag vet, men så råder ju inte heller känslorna under logikens lagar.