Mian

Ibland när jag går för att bada lyssnar jag på söndagsintervjun. Sissela Kyle var först ut. Hon inspirerade mig och nu har jag köpt biljetter till hennes "Min föreställning om mamma". Näst ut var Mian Lodalen. Cool kvinna med självinsikt och självdistans. Pratade om den intervjun med min man, han var inte bekant med henne så jag berättade om intervjun och också om ett sommarprat som sändes för ett par somrar sedan. 

Ett litet ämneshopp och vi kommer till ett spel jag förströr mig med på telefonen ibland, ruzzle. Ord ska skapas på tid i tre spelomgångar. Jag är ingen fena på det, mina fingrar håller inte måttet tempomässigt, men det är rätt kul. Brukar be spelmotorn slumpa en motståndare. Första spelet förblir motspelaren anonym, väljer man att spela igen kommer namnet upp. Jag förlorade första matchen, men den var jämn så jag bjöd in till en ny. Spelade två av tre partier igår, utan att notera namnet på min motspelare, sista idag. Jämnt också nu, men den här gången vann jag. Vad ser jag då? Jo, Mian Lodalen var motspelaren! Just ett sådant sammanträffande som jag älskar. Berättade för en kollega som kommenterade "ja, om det nu verkligen är hon och inte någon som valt hennes namn som profil". Låt gå om det skulle vara så, jag tycker det är roligare att se det som att universums energicirklar lät mig och Mian mötas för en stund.

Mästerverk och meningslöshet

Björn och Navid håller mig sällskap igen. Lyssnar om. De lyckas fånga mitt intresse på samma vis som tidigare. Meningslöshet hette dagens avsnitt. Så många klokskaper som delas dem emellan och med oss lyssnare. 

*Om förgänglighet möts med huvudet, blir den lätt till meningslöshet. Om förgänglighet istället möts med själen, blir den lättare en blandning av vemod och kärlek. 

*När ficktjuven möter ett helgon är helgonets fickor allt han ser. Hinduiskt talesätt. Om att vår blick ibland blir för snäv. Vi fokuserar på något och missar allt annat. Navid liknade det vid att gå in i ett storslaget växthus med massa vackra blommor och fjärilar. Om vi inte ser just den lila fjäril vi kom för, tenderar vi att missa allt det andra sköna och stämpla växthuset som fult.

*En annan fin formulering var "den egna skallens trånga akustik". Kom sig av att stora tankar som meningen med livet kanske inte ska föras i ensamhet och med sig själv.

*Att svara an till livet. Små saker som man tar in och finns närvarande i. Fint. Man kan befinna sig i stökiga perioder, men om man svarar an till de små kornen av ljus kan det bli bra ändå. Var Björn som filosoferade. Hans sjukdom märktes allt tydligare, men han ville ändå uppmärksamma att stunden just nu, med Navid i poddstudion, fyllde honom med mening och något fint.

*När vi får bidra till andra får vi automatiskt en känsla av mening. Fint. Talar till mig.

Lyssnande på detta fina samtal, möttes jag av denna storslagna scen från havet och två små röda fiskebåtar. Mästerligt bjudet av naturen. Ett annat mästerverk som fångade min uppmärksamhet var spindelns så vackra nät. Att se och tjusas av detta vackra tror jag inbegrips i uttrycket "svara an till livet".