Björn och Navid håller mig sällskap igen. Lyssnar om. De lyckas fånga mitt intresse på samma vis som tidigare. Meningslöshet hette dagens avsnitt. Så många klokskaper som delas dem emellan och med oss lyssnare.
*Om förgänglighet möts med huvudet, blir den lätt till meningslöshet. Om förgänglighet istället möts med själen, blir den lättare en blandning av vemod och kärlek.
*När ficktjuven möter ett helgon är helgonets fickor allt han ser. Hinduiskt talesätt. Om att vår blick ibland blir för snäv. Vi fokuserar på något och missar allt annat. Navid liknade det vid att gå in i ett storslaget växthus med massa vackra blommor och fjärilar. Om vi inte ser just den lila fjäril vi kom för, tenderar vi att missa allt det andra sköna och stämpla växthuset som fult.
*En annan fin formulering var "den egna skallens trånga akustik". Kom sig av att stora tankar som meningen med livet kanske inte ska föras i ensamhet och med sig själv.
*Att svara an till livet. Små saker som man tar in och finns närvarande i. Fint. Man kan befinna sig i stökiga perioder, men om man svarar an till de små kornen av ljus kan det bli bra ändå. Var Björn som filosoferade. Hans sjukdom märktes allt tydligare, men han ville ändå uppmärksamma att stunden just nu, med Navid i poddstudion, fyllde honom med mening och något fint.
*När vi får bidra till andra får vi automatiskt en känsla av mening. Fint. Talar till mig.
Lyssnande på detta fina samtal, möttes jag av denna storslagna scen från havet och två små röda fiskebåtar. Mästerligt bjudet av naturen. Ett annat mästerverk som fångade min uppmärksamhet var spindelns så vackra nät. Att se och tjusas av detta vackra tror jag inbegrips i uttrycket "svara an till livet".
