Min vätte

Idag var det någon som hjälpte mig. Kanske den där lilla tomten jag såg en gång för många herrans år sedan. Den lille vätten som dansade över mitt vardagsrumsgolv och som kanske är vår hustomte som hjälper och stöttar. Några gånger har hans magi synts. I min lilla tomtetavla. I en korg på en utbildning - "alla kollar i sina korgar, en av er har en liten tomte", när en försvunnen pärla plötsligt oförklarligt rullade fram över golvet. Och så idag; jag stannade till på köpcentrumet på hemvägen. Hade ingen väska och köpte heller ingen påse så jag bar plånbok, bilnyckel, telefon, nyinhandlade jeansshorts, ett linne och en sminkborste i mina händer. Trodde jag i alla fall för att plötsligt upptäcka att någon bilnyckel bar jag ej på. Hade besökt två affärer och besökte dem båda igen. Ingen expedit hade sett någon nyckel och båda berörda provrum var tomma. Himmel! Ett sådant samtal är inte så roligt att ringa, blir lätt att man framstår som klantig. Jag gick in i första affären en gång till, en sista check vid självbetjäningskassan, inget napp. Lite smått stirrig insåg jag att det kanske var läge att gå ut och säkerställa att bilen var kvar. Strax innan utgången  passerade jag en låda med vita strumpor. Tittade ned och där låg en svart bilnyckel, min nyckel. Jag hade inte tittat på strumpor och inte passerat just den här delen av affären innan, kan det ha varit min vätte? 

Malmö i mitt hjärta

Det hålls mat- och dryckesfestival i Folkets Park i Malmö. Massa lokala dryckesvaror (t.ex. vin från Kullaberg, öl från brygghuset Finn, gin från Barsebäcks Bränneri) och foodtrucks med mat från när och fjärran. Det räcker att gå in i parken för att få feststämning. Glada girlanger, musik, skratt och stoj från människor i alla åldrar och med alla nationaliteter. Det är verkligen FOLKETS park. 

Efter festivalbesöket väntade en föreställning i samregi mellan Skånes Dansteater och Malmö Operakör på Operan. Det är imponerande att kunna förmedla så mycket genom bara dans. Några attribut följde som en röd tråd genom den två timmar långa showen; en röd ballong, en knallgrön handväska, en grön växt och en boxboll. Ibland förstärkes stämningen av fyllig körsång som orskade gåshud på armarna. När ridån gick ned blev det stående ovationer med applåder som varade hur länge som helst, gåshud igen.

Jag strosade sedan genom ett vackert kvälls-Malmö ned till stationen. Så mycket grönska, så många dofter, så vackra kullerstensgator, så mysiga gathus, så många trevliga serveringar med glada fredagsfirare. En stad som lever, andas och omfamnar. Malmö, jag tror bestämt jag är lite kär i dig <3

Drömmarnas magi

Jag har en före detta arbetskamrat, numera en nära vän, som i skrivande stund förverkligar sin mångåriga dröm. Hon har drömt om en liten restaurang i källaren på sitt franska hus och igår var öppningsdagen. Torsdagar erbjuder hon hämtmat, igår var det lasagne, och fredagar, lördagar och söndagar är det trerätterssittningar för upp till 16 gäster. Ikväll har 11 gäster bokat och imorgon och söndag är det fullsatt. Wow! Jag har hört om hennes dröm i typ 15 år, sett skisser växa fram, fått se loppisfynd, budgetar, sett glädjen i hennes ögon som emellanåt bytts mot misströstan och uppgivenhet. Senaste månaderna har hon slitit jämte byggarna och nu är hon äntligen där - så himla härligt och jag är så glad för hennes skull!

Jag tror vi generellt drömmer för lite. Åtminstone långsiktiga drömmar. Tror vi ger upp för lätt när det går oss emot och är för otåliga att se resultat. Jag tror dock på magin i att våga drömma långsiktigt. Utstå, kämpa, fira delframgångarna, dela motgångarna, inte ge upp, se vägen som en del av drömmen för att plötsligt vara vid målet. Den känslan!

Jag frossar i bilderna hon nu skickar till mig och känner hur det brusar inom mig av hennes glädje och stolthet. Magi, det är just vad det är!