Vilken konstform!

Reluctantly, jag förvånades ju över frekvensen hos det ordet i mina böcker och jämförde med hur sällan jag stöter på det i svenskan. Men nu när jag tänker efter är det kanske inte så konstigt. Jag utgår nog från talspråket och eftersom motvillighet syns och känns, handlar ju mer om grimasering eller inställning, behöver det inte uttalas. I det skrivna språket, däremot, måste orden gestalta alla våra sinnen. Förekommer motvilligt ofta i svensk litteratur? Det är en mer korrekt jämförelse som jag ska spana vidare kring. Vad sugen jag förresten blir på att skriva, eller kanske mer korrekt på att bemästra skrivkonsten, när jag tänker på hur mycket som bäddas in i varje ord givet att de ska skildra både syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Och så sinnet med sina tankar och känslor på det. De är beundransvärda, våra författare!