Ibland hinner jag inte känna att jag är lycklig. Det är något jag kommit på. Det går i 190 och jag hänger bara med, men så landar jag och då har jag känt att bakom den där vardagsruljansen är jag nog just lycklig, eller tacksam kanske är närmre bull’s eye. Det krävs eftertanke och reflektion också för den sortens känslor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar