Skrivet med ett leende

Suttit länge vid middagsbordet med god mat, vin och samtal. Han har en förmåga att se ut som att han är på väg. Kolla på klockan och se lite jäktad ut. När jag påpekar det säger han att det inte alls är fallet, mer att om vi vill se en film kanske tiden är inne att sätta på den nu... Men jag vill hellre prata. Reflektera och filosofera. "Amen, kan vi inte spela Alfapet i alla fall" sade han nyss...Han åkte på diskningen medan jag förevigar fenomenet, sedan är det alfapetomgång som gäller. Må jag vinna. :)