Det blev en rungande hemkomst från julfirandet med släkten; jag hade glömt larmkoden, larmet tjöt, Securitas vägrade lämna ut koden (vilket förstås är bra) och maken svarade inte när jag febrilt sökte honom. Såklart, han coachade ju ett fotbollslag med fina knattar i en annandagscup. När jag äntligen fick ett sms med koden var både Stina och jag halvdöva men knattarna hade spelat oavgjort och var nöjda. :)
Nu sitter jag på ett fårskinn på golvet tillsammans med en pappershållare fylld av recept. Sugen på något annat än julmat ikväll. Plockar bland mail från vänner som varvat recept med mysiga vardagsskildringar, handskrivna lappar och tidningsurklipp. Har inte funnit rätten med stort R än, men väl läst rader från förr och låtit mig genomsyras av nostalgi. En mysig stund i ensamhet och med tystnaden som ackompanjemang. Balsam för öron och själ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar