Stina älskar när jag berättar historier från när jag var liten. Helst ska de vara läskiga. Men ibland duger det med att bara beskriva hur det var. Som när jag var och hälsade på i farmors och farfars ramaffär. Från golv till tak hängde ramprofiler. Lutande L i silver, guld, färg, raka eller snirkliga vart man vände sig. När det inte var några kunder i affären fick vi barnbarn ta ned L:n och leka att vi sålde ramar till låtsaskunder. Kassaapparaten fick vi också använda. Och gå in och hålla paus i det lilla rummet bakom kassan. I det stora skrivbordets lådor fanns en uppsjö av spännande saker.
Farfar hade en lastbil med texten "Florins efterträdare". Var så affären hette. Ibland hängde vi med honom ut på kundbesök. Tror inte det finns någon som krockat så många gånger som min farfar. Aldrig några allvarliga incidenter, men väl små bucklor på lastbilen. Främst krockade han med betongsuggor. Då bjöds det på polkagrisar, låg alltid en sådan påse framme vid växelspaken, en muta för att inte berätta om krocken för farmor.
När jag blundar kan jag se både farmor och farfar inne i affären. Farmor snyggt klädd och med massa armband klirrandes runt handlederna. Farfar oklanderlig i skjorta, kostym och fluga. Alltid fluga. Fint ansat pipskägg och med doftande after-shave.
Det är inte bara Stina som älskar de här historierna, jag gör det också. Mysigt att minnas.
Titta vad jag hittade på nätet http://www.florins.se/om-oss/florins-historia/ Sverker Persson, det är han, min farfar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar