Jag har gruvat mig för en kalkyl ett tag nu. Inte riktigt förstått hur. Eller varför. Gjorde den i alla fall idag och skickade till chefen. "Intressant" fick jag som svar. Det stressar mig något när jag inte förstår varför den är intressant...
På tal om chefer har jag en ny sådan förebild; kvinnan som spelar statsminister i den danska serien "Borgen". Min förebild finns alltså inte på riktigt. Hon är på låtsas. Suck, också det känns lite stressande. Varför kan inte jag bara fatta kalkyler på direkten och ha verkliga personer som förebilder? Känns lite som att jag är ute på irrvägar och krånglar till allting.
Lyssnar nu på Ray LaMontagne. Fick tipset från P3 där Ane Brun var gästredaktör i Musikguiden idag. Behaglig musik, tar udden från stressen beskriven ovan och tillsammans med mörkret utanför fönstret och de levande ljusen jag har tänt vaggas jag till kvällsro. Även en krångelmaja duger gott när allt kommer omkring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar