Paradox

En paradox jag tänkte på igår är denna; ofta läser och hör man om hur föräldrar av idag jobbar allt mer på bekostnad av tid tillsammans med sina barn. Samtidigt är dagens föräldrar mer engagerade i sina barns idrottsaktiviteter än vad de exempelvis var när mina föräldar var små. Pappa har berättat hur han alltid snörade sina skridskor och begav sig ned till isrinken själv och hur han alltid tränade fotboll utan att farmor eller farfar var där och hejade. Och då var inte han i någon särsituation, så var det för kompisarna också. Idag följer de flesta av mina vänner engagerat sina barns sportaktiviteter och hänger på cuper, matcher och andra arrangemang så gott som varje helg. En paradox. Både ökad frånvaro och ökad närvaro hos dagens föräldrageneration alltså. Frågan är dock om det sistnämnda är ett uttryck för dåligt samvete för det förstnämnda...