Saknad

Åh, vad jag greps av en påtaglig saknad efter min farmor alldeles nyss. En dam stod vid disken och gjorde kakbeställning på konditoriet där jag just hade ätit min lunch. Bredvid sig hade hon sitt barnbarn som förstås ville dricka coca cola till kakorna. Jag önskade så att det var jag som var den lilla flickan och att damen var min farmor. Och att det var farmor och jag som nu satt uppkrupna i en av kondisets röda plyschsoffor och drack cola, åt kakor och pratade. Nu sitter jag här och kämpar mot tårarna. Jag som inte ens gillar coca cola. Men jag gillade min farmor.